Dagen började klockan 10 i idrottshallen. Niorna satt på stolar längst fram. Skolavslutningen kändes precis som den alltid gjort, dvs ingenting alls. Tills niorna skulle gå upp på scenen för att få sina avslutnings roser av dom nya sexåringarna. Det var på vägen upp allting kom. Tårarna bara sprutade ut, jag och Linda kunde knappt prata. Det fanns inga ord. Nu är det sista gången vi har avslutning i edbo. Efter tio långa år, så var det slutet. Stod på scenen i 5 min och det bara rann. När vi gick av scenen hämtade jag mina saker och kramade om alla i min familj. Mamma, Jelle, Nicole, Jenny (som nu kommit hem från usa efter två år), pappa, Malin, mormor och morfar. Gick sen upp till klassrummet, där det åter igen kom tårar. Fick se en film från sexan, där jag för övrigt såg förjävlig ut! (Mamma hur kunde du låta mig gå ut och se ut sådär???). Fick också se våran musikvideo som vi gjorde i sexan, hahahaha så jävla rolig. Fick sen mitt betyg och mitt G i matte var världens bästa känsla. Kunde inte bli bättre. Gick sen ner till lilla gruppen där allting bara brast. Alla som var inne i det klassrummet grät. Det gick inte att hålla något inne. Dom 5 personerna har blivit som min familj. Som jag kämpat med varje dag, stöttat och skrattat med. Det finns inga ord för hur mycket dom betyder för mig, jag hade aldrig klarat det utan dom. Inte en chans. När vi alla var klara var det dags att lämna skolan. Och det kändes tomt när jag gick ut, som att jag lämnade en del utav mig själv när jag kom utanför skolgården. Jag kommer sakna edbo och allt som hör till. Dom 10 åren var dom bästa åren i mitt liv.

Oscar Jangvret och Gert Eriksson, ni förtjänar allt som livet kan ge. Att bara tacka er för allt räcker inte ens till för det ni gjort för mig och för det jag känner..