Måste först bara säga att sånt här händer bara mig, och alltid mig. När jag ska hoppa av i herrljunga så är min väska begravd utav andra väskor. Så jag försöker få ut den utan att liksom välta alla andras väskor. Men det gick ju inte, så jag fick sparka bort alla jävla idioters väskor åt sidan för att få ut min, när jag väl fått ut den och ska av tåget, så börjar tåget åka. ASSÅ PANIK. Visste inte vad jag skulle göra så jag ringer mamma 1000 gånger utan att få nått svar, efter 1001 gången så svarar Tobbe i mamis telefon och så får jag prata med henne. Fick sån jävla panik av att jag inte kom av tåget, att ingen hjälpte mig med att få bort väskorna och att jag inte visste vilken station som kom efter. Så jag satt och grinade i telefonen och stackars mamma hörde knappt vad jag sa. Tur nog så var nästa station göteborg så mamma ringde pappa och så kom han och hämtade mig. Så då var allting lugnt igen. Nu i efterhand så är det bara roligt eftersom det alltid händer mig, men just då var det fan inte roligt.

När vi kom fram till pappa och Helén så fick jag gosa med Apollo i 100 år och sen kom min storasyster, hennes pojkvän och deras hund hit. Så käkade vi julmat och jätte god efterrätt. Väldigt mysigt. Vid 10 öppnade vi julklapparna och jag är så himla nöjd med allting jag fått! Kvällens bästa händelse var när pappa öppnade sin present ifrån Dawid och hans sista julklapp ifrån mig. Han blev så glad och när han blir glad så blir jag glad. Sånt smittar liksom av sig. Speciellt om den är glad tackvare en själv. Har sen bara tagit det lugnt, suttit och tittat på film och snackat massa skit. Ännu en riktigt bra julafton. Två dagar i rad, kan inte bli bättre. Det enda som saknas just nu är att Dawid är här.. Jag saknar dig redan baby!
Nu ska jag iallafall sova. Så godnatt, hörs imorgon. Puss och kram